Some some some I some I murder, some I some I let go.
Svindlande
Här kommer lite hjärta&smärta från då jag var på folkets bio och såg Wuthering heights i tisdags: ok, sätter mig bredvid en kvinna som en bit in i filmen plötsligt flyttar på sig och sätter sig på raden bakom mig. Jag tänker direkt att det måste vara för att jag luktar en blandning av jobbet och iksu, dvs fisk, rök och svett (hade ju inte bytt om emellan eftersom jag håller på att samla äcklighetspoäng eller nåt). Efter ett tag börjar jag ana att jag kanske ändå inte är orsaken till kvinnans plötsliga flykt. Orsaken tycks snarare komma från damen (obs KÄRRINGEN men så får man inte skriva) som sitter ytterligare en stol bort på samma rad som mig. Denna dam sitter nämligen och har en liten gottestund för sig själv och suger på en väldigt stor och naggande god halstablett. Halstabletten är så smaskig att hon inte kan hålla skiten för sig själv utan ur hennes sladdriga gammläppar dånar ett evigt och köttigt smaskande. I takt med att heathcliffs och cathys kärlek blir alltmer avlägsen men samtidigt så smärtsamt intensiv tycks halstabletten i damens mun växa till badbollsstorlek och med ett vrål smaskar hon sig igenom hela kärlekshistorian/tragedin. Kärleken dör och tabletten överlever. Om hon bara förstod hur mkt jag hatade/ hatar henne. Skjöt henne elva gånger i bakhuvudet när vi gick ut från biosalongen. På det mentala planet.
Som ni förstår hade jag efter denna tortyr till biobesök svårt att somna pga ilska. Började dessutom tidigare nästa dag, men blev snart på bättre humör då färgerna över, under, kring och i åkern var allt man behövde för att åter vakna till liv. Nu fattas bara halstablettKÄRRINGEN hängandes från flaggstången, sen är vyn perfekt. Snart får jag uppleva färgerna igen, puss till dess.
Nu summerar jag äntligen upp trivselmötet i malmö och summan blev 30. Här blickar 30-stöket i egen hög person ut över sin framtid som fågelskådare och arkitekt. Tänk va långt du kommit hannes! Jag som minns den goa tiden då det roligaste du visste var att leka alkis framför videokameran och titta på tjalle tvärvigg hela dagarna. Nu på din 30årsdag bytte du bana helt och åt spiddekaga, såg skräckfilm och lyssnade på frän musik som deportees. Yey för dej!
Innan fina hannes ärret tvärvigg blev arkitekt (vilket han blev i måndags, yey för dej!nr2) var han tvungen att göra klart examensarbetet och bygga små tiny winy husmodeller. Jag var på plats på arkitekthögskolan i lund och hjälpte till med att skruva i modellens bebismuttrar. På bilden ovan ser vi hur det ser ut då alla arkitekter gått på lunch och man blir ensam kvar med stirrande lampor samt äkta lund/kyrkogårds-stämning utanför fönstret med regn och kråksång. Nej hörni, nu måste jag abrupt sluta skriva för mamma leker dj och spelar hög musik så jag håller naturligtvis på att faceplanta ner i tangentbordet pga katastrofalt dålig simultanförmåga. Är ej så käck att jag kan skriva samtidigt som någon skriker JAG GER DEJ MIN MORGON i lilla örat mitt. Kram på en stund.
Jag var på socialize igår, firade morrissey och skrev några märkliga rader i gästboken som löd "Jag älskar dig morrissey fast du tycker att william inte var nånting". Så fort jag insett mitt misstag rev jag ut sidan, stoppade den snabbt i fickan och skämdes som en hund; morrissey har faktiskt inget sagt om att william verkligen inte var nånting, utan han säger ju till william att DET var verkligen inget. Skämmes ta mej fan, men en bra kväll var det. En brief update bara, återkommer snax med malmösummeringen.
Mikael och katrin har fått en bebis som jag fick träffa idag (obs vi led inte så mkt som det ser ut på bilden, i verkligheten var vi glada om än lite tärda som man kan bli om man umgås med ungar/fisk). Jag och morsan satt häpet och stirrade ut spädbarnet och väntade på att en ridå skulle falla ner vilken sekund som helst från bebisansiktet och avslöja sanningen: Detta är ett skämt, det finns EJ en chans i världen att en människa kan vara såhär liten och ha såhär små naglar och ögonfransar. Det föll dock ingen ridå, utan istället föll ett pommes frites ner på bebisens mage som whitetrash-jag tappade ur den sladdriga käft jag lever med, kände mig då redo för deltagande i danska "unga mödrar". Nåväl, som kompensation vaggade jag bebisen och kunde då inte bli annat än carola-käck och undra: är du själva himlen som jag gungar i min famn????
oc qwinnen skall setthes leffwinde i jorden. Eller så står jag min dom under balja. Jamen avrätta mig gärna hur ni vill så jag slipper se snorungar med mjölkmustasch när jag köper mjölk på ica maxi. Det var allt för denna afton.
Jag och alice, alias alkis, har varit best vänner sedan ungefär mellanstadiet då jag drog in henne på en skrana i skohallen på tbg när hon fått kramp på rasten. Denna blogg har jag kluddat på sen jag var fjortis OCH DETTA ÄR FÖRSTA KOMMENTAREN FRÅN ALKIS EVER. Försöker du på ett subtilt sätt säga att du saknar mig där du sitter hundratals mil bort i sydfrankrike? För jag saknar dig nämligen här, hundratals mil bort i sydsverige. Det här är min sång till dig lilla björn, vilken för övrigt lär bli malmöresans ultimata soundtrack:
Dåligt väder ledde till försenade flyg som i sin tur ledde till att vi tillsammans med griniga malmöbor fördrevs av två nervösa reseledare bort från bromma, genom det varma regnet, ut mot arlanda där ett grinigt malmöplan väntade. Som vanligt var det självmordsstämning i den hoptvingade resegruppen där folk skällde ut reseledare till höger och vänster och gång på gång utbrast "DU SKÄMTAR?!". Jag och Kitte tog det hela med någorlunda ro, dock tog kitte tillfället i akt att googla lagen och kolla vad vi hade för rättigheter vid en kritisk situation som denna. Det visade sig att vi hade rätt till två telefonsamtal, förfriskningar och sist men inte minst; TVÅ TELEFAX. Väl på planet mot malmö fick vi mycket riktigt en förfriskningskupong att lösa in på ngn flygplats nånstans som kompensation. När planet lyft visade det sig dock att kupongen var en kompensation för att alla mackor och muffinsar hade blivit kvar på bromma eller nåt. Ni får ba kaffe och te sa dem i högtalarna och jag trodde att folk skulle kasta sig ut från planet i panik. Jag och Kitte var snubblande nära att begära våra två telefax.
Nu far jag till malmö. Upptäckte att jag bara lagt upp bilder på min mun ungefär femton gånger i rad här på blogga. Kan ej förklara denna plötsliga mystik??? Jaja, nu får ni mina ögon finally så att ni kan pussla och ha er medan jag är borta.
Alice, filippa, la roux; ni är di snygga, sammanbitna trillingarna. Om ni skarpt ogillar att jag publicerar bilder på er så får ni ta det med min chef. c'est tout.
Känner mig omotiverat dum i huvet som lägger mig i badet nu, 30 min innan jag ska dra på mig jobbkläderna och fara för att gräva ner mig i fiskköttet. Men kände att ljuset som väckte mig 1,5 timme för tidigt krävde något så outrageous som detta. På väg bort från mitt vett nu alltså och jag tror jag älskar det, herrå.
Nu har jag druckit kaffe med hunna och haft söndag nanting. Har sovit i 12h och antar att jag var tvungen att vila upp mig efter allt prat om chili i fredags tsm med sanna och annika. Gu va stark den va, fredan alltså, så kram på er och drive safe i barca. Helgbilden får väl bli annikas must have:
Nu åker jag till iksu med kitte. Fire walk with me, amen.
Linnéa var hemma för att få sig en skopa av livet. Eftersom jag har så många socialskills i the game of life inledde jag vår vänskap i högstadiet med att fälla henne i åhemkorridoren och sedan säga *ojj hoppsan*. Jag fortsatte på samma spår nu när hon var hemma och tog tillfället i akt att kväva henne med mina armar och mitt ansikte enligt bild. Det var kul att du var här vännen, nu måste jag skynda mig att planera nästa sadistiska move inför vårt rendez-vous i Neuchâtel i sommar. Kanske ska hänga dig eller nåt.
Nu måste vi prata om kevin istället. Jag berättade nämligen för en kollega att jag hade sett vi måste prata om kevin. Det tog ungefär 7 år för samtalet att bära frukt. Han ba jomen kevin, jag känn han. Jag ba ja men jag pratar om en film och han ba va sa du, måste du prata om kevin??? jag ba glöm det. För nu är det helg. Gla helg.
I could say a lot more. You keep talking, Nikki, I will lay all your shit bare. För med järnsmak i halsen är jag rikare än någonsin, tänkte jag när jag cyklade hem idag. I could say a lot more.
På fredag ska jag vina och äta med annika å sanna. Det blir najs.
Hej, regnar det i hela världen eller? Varje blogg, från foki som är i japan för tillfället^^ till litenpil i schweiz till chocolatejesus här i norr, rapporterar om regn. Även lilla jag kan rapportera om regn. Det är inte fint regn jag rapporterar om, utan slaskregn som gör en blind och blöt. Åh vilken härlig tid, såg tillochmed till att avrunda arbetsdagen instängd på åhem centrums lastkaj då en säkring till lastkajsporten hade gått. Livet leker.